Den femte dimensionen

 

Finns det en femte dimension?

”Den 5:e dimensionen” eller 5D är ett energitillstånd som pratas om i nyandliga sammanhang. Begreppet används svävande och för många är det oklart vad det innebär, mer än att det är något ”bättre” och att vi kommer dit genom en uppstigning eller ”frekvenshöjning” från 3D till 5D. Jag fick exempelvis en fråga av en kvinna som var rädd för att ”förstöra sin frekvenshöjning” eftersom hon inte visste vilken energihealing-metod hon skulle satsa på. Jag förstod av hennes fråga att hon såg det som något tekniskt, ungefär som att få ett träningsschema att följa med övningar och en diet att hålla för att nå ett visst resultat. Mitt råd till henne var att se frekvenshöjning som ett av flera sätt att beskriva ett inre medvetandetillstånd. Medvetandeutveckling är inte beroende av någon speciell metod och hon kan känna sig trygg i att välja det som känns rätt för henne. Alla seriösa andliga övningar syftar ytterst till att lära känna sig själv, eller som det gamla talesättet säger:

"Know thyself and you should know the universe and the gods."

Att vara i den femte dimensionen kan ses som beskrivning för att ha ett öppet hjärta/hjärtchakra och låta kärleken i hjärtchakrat bilda centrum för såväl de nedre som övre chakrana till en flödande helhet. Det finns flera andra benämningar för detta balanserade tillstånd; att ha ett transpersonellt kärleksmedvetande, ett buddhamedvetande eller kristusmedvetande. I den taoistiska filosofin kan det liknas vid de mästare som lärt sig att trancendera universums polaritet och bemästrar dao (vägen). Att nå in till detta flöde i sig själv bygger på att man är villig att arbeta igenom sina skuggsidor och bli medveten om sitt eget mörker, det vill säga de egenskaper och impulser som har "lägre frekvens". Det innebär inte att utplåna sina skuggsidor, utan att man är medveten om dem och klarar av att hantera egots impulser. Först när man fullt ut accepterar sin egen och andras ofullkomlighet och överlåter sig själv till universum/Guds plan, kan man leva utifrån sitt innersta väsen/sin själ. En konsekvens av att leva utifrån själen är att sätta kärleken och medkänslan för andra i centrum. Att vara i den femte dimensionen innebär även att ta fullt ansvar för det som inträffar dig – sjukdomar, olyckor, andras svek etc. I den femte dimensionen finns ingen slump, men alltid en fri vilja att välja förhållningssätt. I den femte dimensionen förnekar vi inte att mörkret finns, men väljer aktivt bort det. Vi tar ansvar för att våga se mörkret, för om inte mörkret finns kan vi inte heller välja ljus. Vi förstår att det vi kallar mörker egentligen bara är frånvaron av ljus och att mörkret består av alla de val som egot gör; att se sig själv som ett offer, ogrundade rädslor, girighet, avund, frosseri, surhet m.m. Egot projicerar dessutom sina rädslor och tillkortakommanden på andra, vilket medför att vi ser "dåliga" egenskaper hos andra istället för oss själva och drar på så vis till oss ännu mer negativitet med "lägre frekvens".

Genom att släppa taget om egots projiceringar genomströmmas vi av mer ljus – det vill säga når en högre medvetandefrekvens. Ju högre medvetandefrekvens, desto tydligare fungerar attraktionslagen och det blir en självförstärkande, positiv spiral. Den allra högsta frekvensen är hundra procent, rent ljus och kärlek. Med andra ord är den högsta frekvensen källan till allt liv/villkorslös kärlek/Gud/den universella livsenergin.

Den femte medvetandedimensionen är inte synonymt med att bli "upplyst", enligt en uråldrig esoterisk tradition. De är inte ett antingen – eller tillstånd, men ett steg mot ökad upplysning. Det innebär inte heller att aldrig bli arg eller ledsen, eller att segla omkring i en "bubbla" utan riktiga sorger och bekymmer. Vi behöver vår vrede för att kunna stå upp för oss själva och det vi tror på. Att vi sörjer är en effekt av att vi bryr oss. Att erkänna sina problem är en styrka, inte en svaghet. Skillnaden ligger i hur vi förhåller oss till det som sker och relaterar till andra. I den femte dimensionen projicerar vi inte våra rädslor och skuggor på andra, utan härbärgerar dem i oss själva.

 Jag är inte alltid i denna medvetandedimension, är jag den första att intyga. Skillnaden från innan jag hittade centrum i hjärtat, är att jag nu direkt känner när jag tappar kontakten med det. Det gör att jag snabbare kan hämta tillbaka mig själv till denna medvetandenivå. Den femte dimensionens medvetandenivå är något alla kan sträva efter att nå, oberoende av religiösa övertygelser i övrigt. Det är inget nytt att människor får andliga insikter som leder till ett transpersonellt kärleksmedvetande. De upplysta mästarna Buddha och Jesus Kristus levde till exempel för några tusen år sedan. De har sedan dess inspirerat människor att söka sig till ett buddhamedvetande eller kristusmedvetande. Det som är ”nytt” är att moder jord nu behöver en kritisk massa som börjar fatta beslut utifrån detta medvetande, eftersom vi annars kommer att ta kål på henne med våra egobaserade drivkrafter, okunskap och oaktsamhet. På så vis kan vi se medvetandehöjningen som något vi kollektivt genomgår, tillsammans. I nyandliga termer brukar detta kallas för "den nya tidsåldern/the new age" där människan under inflytande av Vattumannens stjärntecken söker sig inåt för visdom.

Som reikiterapeut hjälper jag människor att läka och öppna sitt energisystem för mer livsenergi. Det spelar egentligen ingen roll vad vi kallar det - frekvenser och dimensioner är inte vad det handlar om. Det handlar om att vara en hel människa, känna sig själv och må bra. Och för varje person som mår bra och lever sant mot sig själv så skapas också förutsättningen för att bättre ta hand om andra och om vår jord. Jag kan helt ärlig inte tänka mig en bättre sysselsättning än att vara reikiterapeut.

"Uppstigning" och "uppgradering" av DNA

Har du råkat på någon som marknadsför att de har vägen till "uppstigning" genom "uppgradering" av ditt "andliga DNA" med "healingkoder" eller liknande?  Det kan vara uppstigning till den femte dimensionen eller något annat. Tänk då gärna igenom vad det är de påstår och vad du hoppas på för resultat. Vad är egentligen uppstigning? Ska det tolkas metaforiskt? Bokstavligt?

"Uppstigning" har lite olika innebörd för olika människor, men en vanlig uppfattning är att planeten jorden och vi som bor här genomgår ett eteriskt energiskifte där frekvenserna på allt levande "höjs". Frekvenser är en metafor, men även något reellt och konkret. All materia, ljud, ljus etc. vibrerar på frekvenser sett ur partikel-perspektiv. Även vår hjärna fungerar på olika frekvenser i form av delta, theta, alfa och gamma-vågor. I New Age-termer brukar man beskriva att medvetandet i sin helhet höjer sin frekvens genom att släppa tung energi i form av "negativa" känslor och "negativa" tankar. Det brukar även förknippas med att den fysiska kroppens DNA skulle förändras och blir mer och mer eter-lik. Slutmålet kan vara olika för utövarna, men att ansluta till teosofins koncept kring "uppstigna mästare" är en variant. Det påminner en del om den kristna läran som förutspår att de frälsta och rättrogna ska återuppstå i en ny fysisk form och "stiga upp" till ett återupprättat paradis på jorden, så som jorden var innan syndafallet. Jesus återuppstod enligt tron med sin fysiska kropp i en förädlad DNA-variant (inte bara med sitt medvetande). Idén om "uppstigning" är med andra ord nära besläktat med kristen religion och inte samma sak som energihealing och att höja sin frekvens. Konceptet från teosofin om "uppstigna mästare" (var av Jesus är en) kan dock förstås på två olika sätt; antingen som abstrakta/metafysiska energikvalitéer, alternativt som materiella väsen i en annan dimension. Den första tolkningen menar jag kan vara relevant för en energihealer. Alla som har upplevt Kristusenergin förstår vad jag menar, men det finns även andra energikvalitéer som har helande egenskaper. "Uppstigna mästare" kan ur detta perspektiv förstås metaforiskt, som abstrakt energifakta som blir konkret när den upplevs av en människa som öppnar sig för den. Den andra tolkningen (att det finns faktiska personer på annan planet i en semi-fysisk dimension) är "bokstavstroende" teosofi. Även bibelns berättelser kan förstås symboliskt och metaforiskt, eller bokstavligt. Jag säger inte att bokstavstro är fel, bara att det inte överensstämmer med min erfarenhet. Det enda vi kan veta säkert, är den egna erfarenheten. Allt annat är tro. Med andra ord ska du inte heller lita på det jag skriver nu, utan undersöka energierna och dimensionerna själv.

Grundtanken bakom uppstigningskonceptet både i Kristendom och grenar inom New Age-klustret är att permanent trancendera tillvarons dualism och så att säga bli kvitt mörkret/synden/rädslorna. För "uppstigningsanhängarna" är detta en del av den nya tiden, Vattumannens tidsålder. Jag delar inte den metafysiska kosmologin. Trancendens - ja, men det måste ske i ögonblicket och i varje enskilt val. Det är inte ett permanent metafysiskt tillstånd. Vattumannens tidsålder är här, det stämmer. Men det handlar inte om att "stiga upp" utan om att "stiga in", stiga in i den egna inre upplevelsen av Gud/det gudomliga. Mindre religion och mer egen erfarenhet.

Ur mitt perspektiv innebär att höja frekvensen därför inte att "negativa" känslor eller tankar ska ses som fel eller förbjudna. Att förbjuda känslor leder till något som kallas för toxisk positivitet, vilket är vanligt i de spirituella kretsar som pratar om uppstigning och även i kristna församlingar. "Om du bara har den rätta tron/frekvensen så behöver du aldrig mer vara rädd" o dylika påståenden. Toxisk positivitet innebär att känna skuld inför egna normala känslor som man inte tror har "rätt frekvens" och även skambelägga andra för deras känslor. En känsla kan inte vara rätt eller fel. Den bara ÄR. "Felet" som vi gör är att vi samlar på oss massa känslor från det förflutna som vi inte släpper taget om.

Jag tar inte ställning för eller emot någon religion, men anser att det är viktigt att poängtera vad som faktiskt är religiös tro snarare än energihealing. Jag upplever till exempel inte att jorden behöver en planetär uppstigning. Jorden är perfekt. Träden, växterna, haven och sjöar, berg och dalar - allt har redan en perfekt frekvens i sitt naturliga tillstånd (om det inte är förorenat). Ett träd har "lägre" frekvens än en ängel men är inte sämre för det. Allt har sin plats i skapelsen. Där emot kan vi människor nå ökad grad av medvetande - det som österländsk filosofi kallar för upplysning. Det kan förstås som att vi höjer frekvensen när medvetandet får tillgång till mer ljus/kontakt med källan och därmed fler och fler nyanser av tillvaron. Ett annat ord för detta är "urskiljning" inom t ex teosofisk terminologi.

En hjälp på traven till vidgat medvetande är att bli initierad i en viss energi/frekvens. Det ökar vår känslighet för olika energier och där med förmågan till urskiljning. I till exempel i buddhistiska esoteriska kretsar kan en lärjunge, när den är mogen, få en ögonblicklig, intuitiv energiöverföring av mästaren. Överföringen innehåller subtil information som hjälper lärjungen på sin väg mot upplysning. Överföringen kan ske genom ögonkontakt, en kort beröring eller i en klardröm. Ur denna tradition har till exempel Reiki-initieringar sin historiska bakgrund. Men en dylik initiering kan aldrig påstås åstadkomma ett visst resultat. Hur eleven uppfattar energin beror alltid på dennes egen livssituation och medvetandeutveckling.

Att vidga sitt medvetande handlar nämligen ytterst om att försonas helt med det som ÄR. Bara när vi har 100 procent acceptans och närvaro i ögonblicket kan vi få uppleva 100 procent ljus. Både så enkelt och så svårt är det. Att nå in till djupen av sig själv (och universum) är fantastiskt, men också svårt och tufft eftersom det förutsätter det som brukar kallas för "shadow work". Andlig utvecklig är inte liktydigt med ett ständigt lycksaligt leende på läpparna, även om en del gärna vill skapa den illusionen. Shadow work handlar om att gräva och nå den absoluta botten av mörker i oss själva. Först då är vi redo att fyllas av absolut och oändligt ljus. Det är skönt att veta att man inte är ensam i den processen. Att acceptera livets smärta och samtidigt släppa taget om tankar, känslor och relationer som inte är bra för oss - först då kan vi stå i vår fulla kraft. Att försonas med det som andra gjort orätt är svårt. Att möta sina egna skuggsidor och inse den smärta man själv har orsakat andra kan vara ännu svårare. Detta är en process som alla går igenom på väg mot upplysning/vidgat medvetande. Så att "uppgradera" sig till högre frekvens genom att "ladda ner" så kallade eteriska dnakoder via en frekvens-mäklare kanske inte ger det resultatet du hade väntat dig. Ta reda på vad säljaren lägger i dessa begrepp, innan du köper.


Sökandet efter andliga "sanningar"

"Låt tystnaden ta dig till livets kärna". - Rūmī 

Det är svårt att sätta ord på andliga upplevelser. Det är därför lätt att fastna i (tros)föreställningar/ ord som begränsar och får oss att må sämre snarare än bättre. Så var det för mig. Jag sökte efter "sanningen" under lång tid. Jag var införstådd med att sanningen inte är objektiv och oberoende av den som betraktar, men ville ändå ha en slags verifikation utanför mig själv på varför jag vandrade den livsväg som jag gjorde. Den var allt för smärtsam, allt för grym. Jag behövde förstå det större sammanhanget för att orka. Men jag hittade aldrig den där auktoriteten jag kunde tro på. Jag vandrade omkring i medvetandets labyrint under lång, lång tid. Jag hamnade tillslut i upplevelser som gav ett slags svar. Men de gav inte svar på min fråga; vad är "sanning". Jag insåg att jag ställt fel fråga hela tiden. Svaret gavs istället i form av en konsekvens; labyrinten försvann. Jag var ute. Jag var fri. Vad jag var med om kan jag nog aldrig riktigt förklara med ord. Det jag kan dela med mig av är effekten det hade på mig, när jag fick nycklarna till medvetandets frihet.

Ta till exempel detta med "ödet". Hur och varför är något ödesbestämt? "Medvetenhet är allt", har det sagts av många visa och lärda. Men vad betyder det när vi vill förstå vår livsväg? För om ditt liv är ödesbestämt, när finns det i så fall utrymme för slumpen? Vem eller vad är det som har förutbestämt vissa saker? Vad betyder det för din fria vilja och hur kommer karmalagen in i det hela? Ju mer man filosoferar kring själsliga frågor, desto mer förvirrad kan man känna sig. Vad vi lägger i begreppen är inte solklart. Vad menas egentligen med "öde", "slump", "fri vilja", "karma" osv. Jag har alltid tyckt om att borra i begreppen, så det var ingen slump (;-)) att jag sökte mig till filosofistudier på universitetet. Men till slut kommer filosoferande till en punkt när det dessvärre bli meningslöst att fortsätta filosofera. Det blev i alla fall min slutsats (och så blev jag ju ingen riktig filosof heller....). Alla begrepp blir bara ett enda långt språkspel för att använda en term från filosofen Ludwig Wittgenstein, och det som finns bakom diskurserna kommer vi aldrig åt genom logiskt, analytiskt tänkande. Varje definition skapar en begränsning av fenomenet eftersom en definition är beroende av andra definitioner. Logik och analys har sin plats, men det kan aldrig visa oss verkligheten. Det kan bara upplevelsen.

Samtidigt som filosoferandet har sina begränsningar så är det livsviktigt. Vi behöver sätta ord på våra upplevelser för att förstå oss själva och även våra medmänniskor. Kommunikationen är ett livsuppehållande kit i alla relationer, alla samhällen. Andlig utveckling handlar därför om att delvis förlora "fotfästet" och träda in i upplevelser som inte helt kan beskriva med ord. Känslorna i dessa ögonblick kan ändå naturligtvis uttryckas - genom konst, musik, bön, healing... Eller genom metaforiska speglingar i poesin, som den sufiska mystikern Jalāl al-Dīn Muḥammad Rūmī var en mästare på.

"Låt tystnaden ta dig till livets kärna". - Rūmī 

Att tala om andliga ting är en balansgång. Risken med att sätta ord på det som är större än orden, är att det blir rena fantasislott av paranormala upplevelser. Alla andliga impulser en människa upplever filtreras genom hens eget personliga psyke. När vi sätter ord på det blir det lätt till fixerade idéer som börjar skapa sin egen verklighet. Jag är därför försiktig med etiketterna på mina andliga upplevelser. Jag behåller distans till orden, i betydelsen att jag är villig att ompröva dem i ljuset av ny kunskap. Det gäller även ord som jag till synes tar för givet i mina texter; "empat", "själen", "chakran", "healing" osv. De valda orden är för mig de bästa sätten att kommunicera på, just nu. Om morgondagen vet jag inget.

Vad innebär det för mig som Reikiterapeut? När jag beskriver för en klient vad jag upplever kring deras energikropp så poängterar jag därför att det jag säger bara är ett sätt att tolka det på. Ju mer öppet jag kan förhålla mig till förståelsen av energier och healing, desto friare är jag och så blir även mina klienter. Processen att vidga sitt medvetande förutsätter ord som jaget kan förhålla sig till, men själen behöver inte ord. Själen är bortom orden.

Så om vi tror på ödet, vad tror vi på då? "What is not made conscious, is encountered in the world as faith" har sagts av den analytiska psykologins fader Carl Gustav Jung.

Ödet, enligt Jung, är det vi drar till oss för att det finns en dold motsvarighet i vårt omedvetna som verkar som "magnet" på yttre företeelser. I min tolkning (just nu) betyder det att så snart vi blir medvetna om det som har attraktionskraft på oss så kan vi också använda vår fria vilja för att på ett medvetet plan välja eller välja bort det som skulle kunna bli vårt öde. I det ögonblick som vi inser vår kraft att skapa och attrahera utifrån den fria viljan, så upphör därför ödet som koncept i princip att existera. Det förutsätter dock en sak, och det är att vi även har blivit medvetna om den karma som har fört oss till den punkt vi befinner oss på nu. Karman är på så vis ett öde i sig, som fjättrar den som är omedveten om den. Att förstå sin karma och försonas med den öppnar där emot ett oändligt fält av potential att faktiskt välja framtid. Kanske är det den fria viljan i sig som är ödet? Ditt öde är att du är fri!