Inre balans ☆ Yttre kraft

"No tree, it is said,

can reach to heaven

unless its roots reach down to hell."

Carl Gustav Jung

Hur förhåller jag mig till mörkret inom mig?

En vanlig fråga från andliga sökare handlar om mörkret - mörkret inom oss och mörkret utom oss. Vi känner rädsla för att möta mörker/motstånd när vi bestämt oss för att öppna upp för den andliga och esoteriska visdomen. Detta är vanligt och helt normalt. Det som är omedvetet för oss är lite läskigt just för att det ligger i det fördolda, men oftast "spricker trollen i solen". Det bästa är alltså att våga möta det som skrämmer. Det är detta som är Shadow work - att möta sina egna skuggsidor och rädslor.

För mig har taoismens sätt att förstå verkligheten varit en hjälp att navigera bland gott och ont, både i mitt eget medvetande och utanför mig. I taoismen ses livet som beroende av poler - yin och yang. Mörkret och prövningarna finns för att vi verkligen ska förstå vad ljuset är. Mitt eget möte med mörkret innebar att jag efter lång kamp med skuggorna överlämnade mig. På engelska heter det surrender, vilket är ett bättre ord än "överlämning". Surrender för tankarna till att "ge upp" sitt ego, snarare än att "ge bort" något. Men hur som helst, att överlämna sig innebär att ha tillit till det som sker och be (universum/Gud eller vad du tror på) om hjälp att hantera din väg. Det kan många gånger kännas som om upplevelser är för övermäktiga och mörkret för starkt, men kom då ihåg att det när man är som mest värnlös som andliga språng kan ske, eftersom man i det sårbara blir mer öppen. Vi har alltid en fri vilja, vilket också är bra att komma ihåg. Om du inte vill öppna dig mer, så behöver du inte det. Det finns ingen fast tidplan, ingen deadline eller krav från någon eller något. Du är alltid okej precis som du är, och är alltid där du ska vara, alldeles oavsett. :-)

Ur Tao te Ching:
Before heaven and earth

There was something nebulous

silent isolated

unchanging and alone

eternal

the Mother of All Tings

I do not know its name

I call it Tao

--

The Tao gives birth to One.

One gives birth to Two.

Two gives birth to Three.

Three gives birth to all things.

Citatet kan förstås som att den gudomliga urkraften eller källan bara "är". Det är obeskrivbart och omöjligt att förstå intellektuellt. Det är en nollpunkt som ligger bortom allt som existerar. Det har inget namn utan kallas för Tao. Ur denna källa föddes en skaparkraft - Gud. Denna skaparkraft (one) gav sedan upphov till universums genom att skapa kontraster/poler. Skaparkraften står på så vis över gott och ont och när vi är i kontakt med denna kraft kan vi även trancendera polerna, det vill säga överskrida eller flyga över dem. Vi förstår att mörkret ytterst är en skugga som ljuset kastar så fort det finns rörelse (liv). Genom att förstå hur dessa skuggor dansar runt ljuset kan vi leva våra liv utan att påverkas negativt av mörkret. Att veta hur man ska navigera runt dessa skuggor är dao - vägen. Men innan vi kan trancendera måste vi fullt ut förstå skuggorna - både våra egna och andras. Vi kan inte heller trancendera genom att förneka. Bara när vi full ut accepterar och erkänner allt som finns befrias vi.

Att hitta ur en andlig kris/spiritual emergency

En andlig kris eller spiritual emergency kan beskrivas som ett tillstånd utlöst av andlig erfarenhet som individen har svårt att hantera inom ramen för sin nuvarande identitet. För få seriösa ansatser har gjorts för att försöka förstå och lindra tillståndet från vårt moderna samhälle. Traditionell terapi och psykofarmaka kan naturligtvis hjälpa, men inte för alla och inte hela vägen.

Om du själv befinner dig i ett andligt kristillstånd/djupare form av existentiell ångest är det såklart viktigt att reda ut om det faktiskt finns en psykiatrisk aspekt som behöver behandling med psykofarmaka, eller en mental aspekt som kan hjälpas med KBT/ACT eller en känslomässig aspekt som kan bearbetas med psykodynamisk terapi eller liknande. Ofta är mänskligt lidande mångfacetterat, andra gånger är det inte inte. Allt lidande har inte en själslig aspekt, så det är lika viktigt att ibland INTE leta efter andliga förklaringar, som det är ATT leta efter andliga förklaringar i andra fall. Dylika "nivåmisstag" är vanligt inom både traditionell terapi och alternativ terapi - att till exempel missta mentala problem för andliga, eller andliga problem för känslomässiga (vill du förstå mer om nivåmisstag är Stephen H. Wolinskys bok Kvantpsykologi bra läsning). Det är även viktigt att förstå att en händelse som för en person utlöser en andlig kris, inte behöver göra det för någon annan. Krisen uppstår eftersom individen saknar beredskap för att förstå/hantera/härbärgera upplevelsen inom ramen för tidigare erfarenheter. Vägen ur krisen handlar därför om att nå ökad insikt om sig själv.

Rädslan för att potentiellt hamna i ett andligt kristillstånd gör att del undviker sin andlighet. Jag möter till exempel personer som är rädda för att bli "galna" om de utforskar vissa upplevelser. Ett tröstande ord till dig som känner så är att om man oroar sig för att bli galen så är det ett bra tecken på att man inte är det. Andlighet som leder till "galenskap" handlar nämligen om att gränsen mellan andligt, mentalt och känslomässigt inte lägre kan skiljas åt inom individen - nivåerna så att säga imploderar eller brakar samman. Individen förlorar förmågan att viljemässigt orientera sig mellan olika nivåer och översvämmas av kaotiska intryck/hallucinationer. För den som tappat gränserna så finns ingen fråga längre, utan den hallucinatoriska verkligheten exkluderar möjligheten till ifrågasättande. Arketypiskt och mytologisk innehåll från själen kommer till uttryck i personens föreställningar på ett sätt som gör det omöjlig att ha ett fungerande arbets- och privatliv. Den andliga krisen har då blivit destruktiv och något mer än en andlig kris, varför hjälp sannolikt behövs på flera plan.

En andlig kris av det sunda slaget är en positiv knuff mot ökad mognad, även om det känns oöverstigligt just under krisen. Att hitta ut på andra sidan handlar ytterst om självkännedom, eller "känn dig själv", som oraklet i Delfi skulle ha sagt. Att lära känna sig själv är ett ensamt arbete. Frestelsen att vända sig utåt till gurus och mästare är därför ofta stor, men svaret måste hittas i dig själv om det ska vara hållbart. Där med inte sagt att frigörelse/transcendens/frälsning osv inte kan hittas genom religionen, men det viktiga är att inte ta någon annans sanning för din egen utan att först ha prövat den själv. Detta är till exempel ett viktigt budskap i buddhismen - visdom nås genom egen kontemplation. Många mystiska religiösa inriktningar har en liknande hållning och uppmanar till att inte fastna i endera formen av Gud eller det gudomliga. Den muslimska sufikern Jalal al-din Rumi uttrycker det så här "Jag letade efter Gud men fann bara mig själv. Jag letade efter mig själv men fann bara Gud." I kontemplation kommer det att kunna träda fram religiösa eller mytologiska symboler som kan bli en hjälp i självkännedomen. Vilka dessa symboler är beror på Dig, inga är i sig rätt eller fel.

Men måste man var helt ensam? Nej! För att lindra en andlig kris behövs både stöttande inre och yttre strukturer. De inre strukturerna handlar till exempel om förmågan att reflektera över upplevelserna och upprätthålla viss distans till lidandet. De yttre strukturerna handlar om stöttande människor runt om kring dig, att ha bra förutsättningar på arbetet och hemma för att orka jonglera med ett själsligt lidande samtidigt som livet ska pågå som vanligt. Att ta hjälp av tekniker kan handla om att lära sig olika meditationstekniker, healing etc. För den som är religiös och ansluten till ett trossamfund kan en präst eller likande finnas som stöd, i synnerhet om denne haft liknande erfarenheter. En viktig nyckel till läkande är att förstå att även om man är ensam när man möter sig själv, så är man inte ensam i det större perspektivet. Eftersom vi alla är ensamma, är egentligen ingen ensam.

Mardrömmar kan vara tecken på psykiska förmågor

Det är vanligt att ha återkommande mardrömmar eller nattskräck. Det är otroligt jobbigt för den som drabbas och det är sällan något vi pratar om med andra. Men det behöver inte bara vara något dåligt. Våra mardrömmar berättar nämligen något viktigt om oss själva. I en del fall är det till och med tecken på att personen har gryende psykiska förmågor som kan blomma ut till mental styrka och djup intuition.

Mardrömmar är bland annat det omedvetnas sätt att knacka på hos medvetandet och säga "hallå, det finns saker i ditt liv som du ignorerar och som du behöver bli medveten om". Mardrömmarna kan representera sidor hos oss som vi inte vill se, eller mörka sidor hos andra personer som vi blundar för. Det är också ett sätt för själen att berätta för jaget att vi är i en situation som inte är i enlighet med vårt eget bästa, och som vi gör vårt yttersta för att inte erkänna för oss själva... Nattskräck är så kallade "hypnagoga hallucinationer" som inträffar i gränslandet mellan vakenhet och sömn. Kroppen har somnat (sömnparalys) men personen upplever sig som vaken/är medveten om att kroppen sover. Detta gränsland är en portal till ut-ur-koppen-upplevelser, men också ett tillstånd där vi kan möta fasansfulla bilder och känslor av att vara instängd och fångad mellan världar. (Det kan kännas ungefär som att vara i "the up-side-down" i Netflix-serien Stranger things...)

Varken mardrömmar eller nattskräck är i sig farliga, förr eller senare vaknar vi. Men för den som drabbas ofta av dessa nattliga fasor kan det bli ett reellt problem att inte kunna sova och att inte förstå vad man är med om kan bli traumatiserande. För den som har återkommande mardrömmar eller nattlig skräck så är det sannolikt inte bara det egna (o)medvetandet som är involverat, utan personen är öppen för andras energier och bearbetar även dessa under sömnen. Det kan till och med vara energi från andra dimensioner. När vi drömmer befinner sig nämligen vårt medvetande i den astrala sfären, där även andeväsen finns. Det är anledningen till att vi till exempel i drömmar kan möta våra avlidna anhöriga och att vi kan drömma sanndrömmar. För den som drömmer klardrömmar (är medveten om att den drömmer) så finns även möjligheten att utforska fler dimensioner av medvetandet på detta sätt.

Skräckbilderna som vi möter under sömnen kan alltså vara projektioner av det egna omedvetna, eller energier från den astrala sfären som dras till de individer som är öppna/visar sig mottagliga. Denna mottaglighet är något vi sällan pratar om i vår kultur, varför många inte förstår att de har denna förmåga att kanalisera energi. För ursprungsbefolkningarnas och naturreligioners shamaner är detta dock inget nytt eller konstigt, utan kan tvärt om vara ett tecken på gryende psykiska förmågor. Energin (även kallad demoner i vissa traditioner) ger nämligen genom mardrömmarna och de hypnogoga hallucinationerna en invitation till personen att lära sig hantera den. Genom att bli medveten kan man både utforska och använda denna förmåga, såväl som "stänga" den med hjälp av sin avsikt och visualiseringar. Det innebär att vi själva, med träning, kan ta kontrollen över vilka utifrån kommande energier som får tillträde till vår energi både under dagtid och under natten i vår drömvärld. Med vår fria vilja kan vi alltid skapa vår verklighet, det gäller bara att förstå det.

Mardrömmar kan även vara energi från tidigare livstider som hemsöker. Jag hade till exempel en Reikiklient som hade en återkommande dröm om att vara jagad. Efter hennes första energibalansering så minskade drömmen i intensitet och kom mer sällan. Drömmen försvann dock inte helt och vid behandlingstillfälle två så fokuserade vi behandlingen mot denna upplevelse. I denna klients fall handlade mardrömmen om en skugga eller "energi-rest" från ett av hennes tidigare liv som jagade henne i detta liv. Med Reikins hjälp kunde energin frikopplas från henne och återföras dit den hör hemma - i ljuset. Energin som hemsökte henne handlade om en orätt hon hade gjort i ett tidigare liv, men som hon nu var redo att släppa. Vi har alltid möjlighet att börja om på ett nytt blad och befria oss från energipräglingar från andra personer och tidigare liv. Det som behövs är att vi ber om det med ett öppet hjärta, samt en ren och helt ljus avsikt. Eftersom Reikin hjälper oss precis där vi behöver det, så kommer Reiki att påverka drömlivet mer eller mindre oavsett vår avsikt. Men med medvetenhet och en tydlig intention kan vi åstadkomma precis vad vi vill.

Att hämta tillbaka en förlorad själsbit

I shamansk tradition finns till exempel idén om att själsbitar kan gå förlorade i samband med ett trauma. Konsekvensen är att personen i någon mening blir sjuk, dysfunktionell eller främmande inför sig själv. Hur kan vi se på det ur ett reiki perspektiv? Det är ogörligt att på analytisk väg försöka definiera vad själen är, så det kommer jag inte att försöka göra. Vad som där emot går att konstatera är att vi i vårt språk har ett behov av att referera till något som vi kallar för själ, för att fånga in fenomen där andra ord inte räcker till. Vi har uttryck som att själen sjunger, jobbet är själsdödande, samtalet var själavårdande, det är viktig med själslig hälsa, musiken var själfull etc. Vi har även satser som indirekt syftar på själen; ”en del av mig dog” och ”jag har tappat kontakten med mig själv”. Allt detta pekar mot en dimension av vad det innebär att vara människa som existerar i en poetisk/spirituell dimension av tillvaron.

Personligen uppfattar jag själen som ett andligt kraftfält i människan som står i kontakt anden/Gud/livskraften och andra medvetanden, bortom tid och rum. Detta andliga kraftfält kan bara vårt genuina själv har tillgång till. Ju mer du är den som är genuint Du, desto tydligare kontakt har Du med detta kraftfält. De flesta människor har en eller annan blind fläck eller självbedrägerier och såklart finns det ändå en stark koppling till själen. Men ju mer någon snärjer in sig i egots irrgångar, desto svagare blir kontakten. Människor som till och med har utvecklat ett så kallat ”falskt själv” (t ex narcissister och psykopater) tappar kontakten med kraftfältet/själen. Kontakten är inte helt borttappad utan finns latent, relaterad till den genuina person som existerar under ytan på narcissisten/psykopaten. Om vi som reikiterapeuter vill få kontakt med den personens själ måste vi därför hitta personen energimässigt där kontakten med själen gick förlorad, dvs den ålder då personlighetsstörningen inträffade och det falska självet skapades.

Shamansk healing innebär att ”hämta tillbaka” förlorade själsbitar genom att resa på astralplanet/känsloplanet och reparera det känslominne som representerar den "bit" som förlorats. Som Reikiterapeut kan man på liknande vis identifiera när ett trauma behöver läkas och energi förlösas. En empat kan även få en känsla av om en person står i nära kontakt med sin själ eller ej. I min tolkning handlar det dock inte om att "hämta tillbaka" en förlorad bit av själen, utan om att frisätta stelnad energi så att det skapas en starkare vibration i det trådar som förbinder själen med våra övriga subtila kroppar. Resultatet är att personen blir mer sig själv, utan blockeringar. Det i sin tur medför att en svag eller ”genomskinlig” själskontakt blir kraftig, vibrerande och färgsprakande igen. Andlig utveckling handlar om just detta - att närma sig kärnan av sin essens.

I traditionell shamanism innebär en soul retrieval att ”förlorade själbitar” hämtas hem. Förlusten kan till exempel ha skett på grund av att en själsbit har fastnat i en traumatisk händelse (i ett nuvarande eller tidigare liv). Ur det neo-shamanska perspektivet, som influerats av kvantfysisk förståelse för universums uppbyggnad, så är det viktigt att förstå att du inte kan förlora något av din själ. Du ÄR din själ, alltid. Men på samma sätt som vi kan tappa kontakten med olika personlighetsdrag (ofta våra lekfullare sidor i takt med ökad ålder) så kan jaget/egot få en försvagad kontakt med själen. En Soul Retrieval handlar alltså om att återställa kontakten med förträngd energi.

Den moderna kvantfysiken lär oss idag att allt som finns egentligen är energi, på olika frekvenser. Energin kan anta skepnaden både som partikel och som våg. Hur energin manifesteras är beroende av ett subjekt som varseblir det. Dessförinnan är det bara potentialitet som finns. Denna insikt har andliga mästare haft i tusentals år, och vetenskapen har idag börjat komma ikapp. Vi vet även att ur ett flerdimensionellt universiellt perspektiv så finns inte tid. Tid är något som vi upplever tack vare våra fysiska kroppar i vår "3D" verklighet på jorden. Fast egentligen är vår verklighet 4D, eftersom just tid är den 4:e dimensionen enligt fysiken. Tiden uppstår där gravitation finns; i universums krökta rum. Utanför gravitationens påverkan är allt ett enda evigt NU av flerdimensionella och parallella universum. Svindlande tanke, eller hur? För dig som tror att du har en själ och att själen är evig och inkarneras i olika kroppar, så innebär det att din själ i detta NU finns i såväl det förflutna som i framtida existenser, samtidigt. Du kan alltså minnas framtida liv, likaväl som förflutna. Du kan också påverka och hela dina andra existenser genom att resa i energidimensionerna. Även om vi inte "hämtar" något (själen är alltid hel) så kan vi re-integrera aspekter av oss själva och på så vis läka/hela vårt eteriska energifält.

Minst lika viktigt som att ”hämta/re-integrera något som förträngts så handlar Soul retrievals också om att släppa ut något som du har stängt in. Som små barn föds vi med öppna hjärtan och en omedelbar kontakt med våra själar. Det gör oss oerhört sårbara. Livets olika törnar, kränkningar och övergrepp gör att de flesta av oss stänger våra hjärtan mer eller mindre. Det är en ren överlevnadsmekanism. Priset vi betalar är att det försvagar kontakten med själen. Som vuxna kan vi lära oss att skydda och öppna våra hjärtan, samtidigt som vi stärker kontakten inte bara med vår själ, utan med hela universums medvetna och upplysta energi. Det är detta som andlig healing och re-integreringen ytterst handlar om.

"Resandet" i energidimensionerna, framtid och dåtid, är ur ett metafysikt perspektiv möjligt på grund av att allt existerar samtidigt och att vi kan välja att etablera kontakt utanför vår 4D upplevelse. Vad vi upplever i dessa situationer är alltid färgat av vår egen personliga dynamik. Det finns ingen objektiv lins att se utifrån, utan den energi vi möter filtreras av vår egen förförståelse.